Nu är jag tillbaka.
Tänkte att jag skulle berätta lite kort hur inskolningen gått.
Som ni redan vet så hade vi så kallade tre dagars inskolning vilket innebär att vi var med Freja på förskolan tre hela dagar och sedan skulle hon lämnas själv den fjärde dagen.
Vi har bestämt här hemma att Mattias kommer göra alla lämningar och jag kommer hämta. Vi kommer lämna henne klockan åtta och sedan hämtar jag henne klockan två. Jag kommer då jobba mellan 6.30 - 14.00 och Mattias 8.00 - 17.00. Vi kör såhär fram till sommaren så att skatten slipper super långa dagar här i början.
Olivträdet här hemma gör succé, vet inte hur många olivblad (och jord) skatten ätit upp. Här är hon in action alldeles nyligen.
I torsdags kunde inte Mattias lämna då han befann sig i huvudstaden så jag fick sköta både hämtning och lämning. Jag lämnade henne klockan nio och det gick lite för lätt, hon brydde sig inte det minsta, gick direkt in och började busa. Jag vet inte riktigt vad som hände, kanske var det bara alla känslor som släppte men jag bröt bokstavligt talat ihop och grät hela vägen till jobbet. Misstänkte att det skulle bli så och hade därför mig mig smink för att kunna fräscha till mig lite. Jag var så nervös inför hennes sömn och blev gladare än gladaste när min telefon pep till med ett mms klockan 12.20 från en av pedagogerna, en bild på skatten som låg och sov. Freja hade somnat och det hade tagit fem minuter. Jag hämtade henne sedan klockan två och den lyckan hon och jag upplevde när vi sågs kommer jag aldrig glömma.
O så rätt in i munnen...
Fredagen fick jag också både lämna och hämta. Denna gång kändes det lite bättre, fram till lämningen och skatten inte ville gå in till de andra barnen. Hon bara stod och höll i grinden och tittade på mig när ska gick. Precis som i torsdags bröt jag ihop i bilen. Hon har även idag sovit, ätit och lekt bra. Så varför denna oro? Varför alla dessa tokiga känslor? Oh det är verkligen inte lätt att vara mamma...
Jag är verkligen super glad att det på måndag är Mattias som lämnar. Jag orkar inte bryta ihop varje dag, troligen går det över men just nu känns det inte så :-)
Nu ska fredagsmyset börja förberedas här.
Hörs senare.
/E
oror är ju mammonas grej liskom, jag oroar mig jämt när dem är sjuka, fast egentligen inget att oroa sig över fast jag fattar inte det..Så jag förstår dig vad du menar med Oro..På Melwins förskola är dem hur snälla som helst och jag kan nu äntligen lämna honom utan att ha en klump i mage..Det kommer gå över så smånigom ska du se:) Roligt att det gick bra med sömnen hoppas det försätter så:) Kram på er
SvaraRaderaJo jag vet :-) Det är ju fantastiskt att vara mamma, nu håller vi bara tummarna att det fortsätter gå bra. Snart påväg hit eller? :-) Kramar
RaderaGud vilken bra hämtnings och lämningsplan!! Hoppas att jag också kan ha det så med mina barn!! Perfekt ju!
SvaraRaderaTrevlig helg finis! Kram
Den kommer säkerligen inte alltid funka, men Frejas mormor har lovat att vara lite stand by :-)
RaderaHoppas du också får en super fin helg, kramar
Det är tuffa tider - inskolningstider.
SvaraRaderaKommer ihåg när vi i familjen hade sådana. Då var det JAG som fick ta lämningen på morgonen (den tuffaste) eftersom jag är inte lika känslig som fadern i familjen... Jag hade inga problem med att lämna en liten tulta på morgonkvisten men jag fick å andra sidan aldrig uppleva glädjen över att hämta liten skatt på dagis heller. Kommer ihåg hur maken älskade att hämta sin lilla flicka på eftermiddagarna. Lycka!
Inte lika kul att vara mamman som lämnade liksom...inte samma "hjätle-gloria"
Nu är "barnen" 20, 18 och 11 år gamla och de är fantastiska!!
All oro som fanns när de var små är som bortblåst - de är stora och trygga. Klarar det mesta - särskilt minstingen på 11 som fixar allt från att göra upp eld i kaminen till att göra middag till familjen.
Det är bara att tanka dem fulla med tillit och en stor portion självkänsla så blir det bra i slutändan. Så fortsätt med det. Och lita på att de som tar hand om ditt barn på dagarna inte vill göra annat än göra just det - då blir det så bra, så bra.
Kram från en mamma till lite större barn
Tack för dina kloka ord.
RaderaKan inte riktigt förstå att min lilla myra ska bli en stor och självständig tjej.
Precis som du säger tror jag också att om man "tankar" sina skatter med tillit och självkänsla så kommer det blir bra.
Många kramar till dig.
Fick tårar i ögonen av att bara läsa ditt inlägg!
SvaraRaderaUsch vad jag fasar för dagis....
Men vilka härliga pedagoger som skickar mms!!! <3
Kram Malin och Minelle !
Men fina du..
RaderaPedagogerna är faktiskt väldigt bra och det känns som att de verkligen tycker om att arbeta med små kottar, de gör verkligen så gott det kan och ibland kommer det säkert inte räcka till för att jag ska bli nöjd men so far so good.
Nej men du, fasa inte för dagis. Din skatt kommer tycka det är super, det är ju värre för oss mammor :-)
Kramar till er