...marathon

Mattias efter cirka 18 km, fortfarande inga smärtor

L inne på stadion

Vilken dag och vilka hjältar.

Dagen började med en frukost och sedan åkte vi till Irsta där vi plocka upp Mattias syster. L var lite nervös inför loppet men Mattias var super lugn, det är han alltid. Väl framme i Stockholm gick vi hem till M och M som var snälla och lät oss alla hänga där innan loppet. Dom fyra löparna, Mattias, hans syster L och vännerna J och M-Å var redo att bege sig mot stadion vid 13 tiden, vi andra var laddade inför en dag med sol och några timmars tittande på loppet.

Allting började super bra för min älskling, han sprang på som en tok och efter 21 km som är halva loppet hade han sprungit i 1 tim och 28 min. Det är galet bra, som det såg ut där skulle han utan tvekan klarat loppet under tre timmar. Men någonting gick snett, det var helt enkelt inte hans dag. Efter ca 21 km fick han galen kramp i båda låren, han stanna fler gånger och försökte stretcha men så fort han börja springa igen fick han ont. Han ville stanna fler gånger, men visste att någonstans lite längre fram stod vi och vänta. Han bet ihop och sprang och gick i cirka 7 km till innan han mötte upp oss. Vi blev super glada att se han och hejjade som tokar, men när Mattias kom fram till oss och stanna insåg jag att något var fel. Min ögon fylldes med tårar när han sa att han hade kramp, att de gjorde så ont att han knappt kunde gå. Jag såg i hans ögon hur besviken han var, han ville ju det här så gärna, han hade ju tränat inför dethär loppet i nästan ett år, han var så taggad, han var så säker på att han skulle nå sitt mål, han ville va ett stöd för sin syster men det var helt enkelt inte hans dag. Ni som känner Mattias förstår säkert vilken smärta han måste ha upplevt eftersom han stanna, jag är så stolt över honom att han för en gångs skull lyssnade på sin kropp. Älskling, det kommer fler lopp. Och nu är du ju galet revansch sugen.

Nog om det tråkiga, jag villa börja med att skicka tusen grattis till världens finaste L som tog sig igenom marathonloppet under 4 tim och 30 min. Du är så sjukt grym, och när du sprang in på stadion fylldes ögonen med tårar, både jag och Mattias är galet stolta över dig. Och du, Thea hade fel, du vann över lillebror :-)

Sedan vill jag skicka ett super stort grattis till vännen J som gjorde sitt bästa marathonlopp någonsin, och jag vill också skicka ett stort grattis till M-Å som sprang sitt första marathonlopp. Ni är gryma!

/E