...att vara less

Jag och magen i lördags

När vi var på kontroll hos min BM förra veckan så förklarade jag för henne hur jäkla vidrigt jag tycker det är att vara gravid. Missförstå mig rätt, jag längtar verkligen efter min lilla bebis men det här förbaskade tillståndet driver mig till vansinne. Jag vet att detta inlägg inte är så peppande men jag mår verkligen inte som jag brukar må just nu.

Jag har de senaste dagarna haft vidriga smärtor i ryggen, kan inte ligga ner, sitta ner eller stå upp. Hur jag än gör så smärtar det. Jag har också ett obehagligt tryck mot lungorna vilket medför att jag knappt kan andas, jag kan bli andfådd när jag sitter ner. Jag har även börjat vakna av att jag mår illa, det borde ju verkligen inte komma nu när jag närmar mig slutet. Jag vet att det är hela fem veckor och sex dagar kvar till BF och säkert två veckor till då denna bebbe kommer vilja vara kvar lääänge och det skrämmer mig som bara den. Hur tusan ska jag stå ut? Jag försöker och inte gnälla, mest för att det är jobbigt för min omgivning att lyssna på massa tråk men om någon där ute har något som helst tips på hur man står ut så snälla give it to me. Jag känner ärligt talat att jag börjar tappa greppet...

Igår var vi även på del två av den så kallade föräldrarutbildningen, vi skulle prata om relationer och både jag och Mattias tyckte ärligt att det var rätt värdelöst. Men men, en gång kvar och den gången ska visst handla om bebisen. Och yes i know att inläggen i bloggen har lyst med sin frånvaro, men när man känner sig hängig då är det inte as roligt att blogga. Vill inte att mitt negg ska smitta av sig på andra :-)

Nu ska jag fortsätta packa här, jag och kollegan M evakueras tillfälligt från vår icke vattentäta lokal. Vi får en tillfällig lokal i ett par månader sedan bär det av mot egna nybyggda fräscha lokaler, längtar....

/E