måndag 14 maj 2012

...det där med amning



Okej, jag vill börja med att skriva att det ni läser nedan är mina PERSONLIGA åsikter och om det är någon som tycker jag är dum i huvudet och väljer att skriva en sådan kommentar så kommer den inte publiceras. Jag tar gärna emot kritik, det är ju självklart att alla inte kan tycka som mig, men personliga påhopp pysslar vi inte med här på denna blogg.

Jag såg för första gången denna bild för ett par dagar sedan på SVD har jag för mig och min första reaktion var, fy fan va äckligt. Och yes, det är faktiskt så jag känner. Att amma en fyraårig pojke är ju bra jäkla skumt, för mig skulle det kännas väldigt konstigt att slänga upp Freja på bröstet nu och hon är bara 7 månader men trots det är hon ju liksom inte längre en pytteliten bebis utan en flicka. För mig personligen kändes det väldigt naturligt att sluta amma Freja efter tre månader, hade allt fungerat bra kanske jag hade fortsatt fram till att hon blev sex månader men min bröstmjölk räckte helt enkelt inte till.

Det jag inte riktigt kan förstå kring just detta ämne är om det faktiskt är barnet självt som vill suga på bröstet eller om mamman kanske lider utav någon form av separationsångest. Mamman kanske helt enkelt är rädd för att hennes lilla bebis nu börjar bli stor, vad vet jag? Barnet behöver inte bröstmjölken när det är så gammalt och rekommendationerna i Sverige är ju att man ska helamma i sex månader, sedan behöver faktiskt barnet fast föda. Usch, jag har ju minnen från att jag var fyra år, jag skulle absolut inte vilja att ett av mina minne var att jag sög på min mammas tuttar. 

Nåja, jag tycker iaf det är rätt bisarrt och jag förstår inte riktigt hela den här amningshysterin som råder, alla gör precis som de vill men jag kände bara att den dagen jag bestämde mig för att sluta amma fick jag helt enkelt livet tillbaka. Jag blev mer flexibel, jag fick en nöjd dotter och jag behövde inte känna oron att Freja kunde bli hungrig och att jag skulle behöva kasta fram tuttarna på stan. Jag slutade officiellt vara en ko...

Jag vill än en gång tillägga att jag ABSOLUT inte är mot amning, det är ju super bra för bebisen. Inte bara innehållet i bröstmjölken utan även den närhet som skapas mellan bebis och mamma. Jag hoppas ingen tar min åsikt som något personligt, det är absolut inte min mening. Jag kände bara att jag var tvungen att skriva ett par rader 

Må gott.

/E

6 kommentarer:

  1. Fast du jämför alla ammande mammor med kor?! Då är det svårt att tro att du är positivt inställd till amning. Jag anser det mera rubbat att börja träna ett par månader efter förlossning. Varför? För att komma tillbaka till mitt gamla jag/ liv , men varför då skaffa barn och förstöra det perfekta jaget/ livet jag så gärna vill tillbaka till?!! Det är ju upp till var och en både med amning och med träning men tycker inte att man först skriver nervärderande åsikter för att sen skriva att det är inget personligt. Bra logg i övrigt / Sara

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det står ganska tydligt att "Jag slutade officiellt vara en ko", det vill säga JAG. Det är mina upplevelser och det skrev jag klart och tydligt. Jag har hela tiden skrivit i min blogg att jag inte tyckte om att vara gravid, jag ville tillbaka till mitt vanliga jag så snart det bara gick. Jag har hela tiden varit tydlig med att jag inte kommer bli en mamma som slutar ta hand om mig själv bara för att jag har ett barn. Mår jag bra mår mitt barn bra. Jag vill absolut inte tillbaka till mitt gamla liv, där finns ju inte Freja men jag anser inte att det är fel att vilja komma tillbaka till sin gamla kropp. Men det är precis som du säger också upp till var och en.

      Tack för din kommentar.

      Kram/Elma

      Radera
  2. Du och jag har helt samma tankar, officiellt vara en ko" älskart, skulle inte kunna beskriva de bättre själv ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så härligt att man kan uppleva det där med amning så olika. Vissa älskar det och vissa trivs inte med det alls. Roligt att någon kände som mig :-)

      Kramar/Elma

      Radera
  3. Jag tycker det är fantastiskt att man kan ge sitt barn så mycket bra genom att amma, antikroppar, närhet osv. Personligen har jag känt mig som en mjölkko vi båda barnen jag och min sambo har t.o.m skämtat om det.

    Tycker inte det är något fel att träna efter graviditeten för att komma i form så länge man står för det. Har däremot träffat flera som slutat amma för att kunna gå på diet och sen hittat på massa andra ursäkter och det tycker jag är löjligt.

    Jag blev deprimerad efter mitt första barn pga jag kände otillräcklighet inför nr 2 förstod jag att man bara ska skita i alla normer och göra det som känns bäst för en själv och ens barn, det tjänar alla på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tro mig, vi har också skämtat om det. Många gånger :-)

      Tycker det var jätte bra skrivet.

      Må gott.

      Kram/Elma

      Radera