Tanken var att jag och Mattias skulle vara ute tillsammans och lägga marksten ikväll, även fast det kanske inte är den roligaste sysslan i världen så gör vi det tillsammans och då blir det genast lite roligare. Så snart jag hade dragit på mig arbetskläder och tagit mig ut genom ytterdörren hör jag att lillan börjar gråta, jag vänder direkt och har nu stökat med en ledsen liten tös en bra stund. Nu sover hon, dock hör jag henne snyfta lite i sömnen, lilla hjärtat.
Ska man gå ut igen eller ska man sätta på dumburken och stirra på OS, decisions decisions...
/E
Ja, kan vara svårt att veta ibland hur man ska göra:) Kram o lycka till med stenarbetet!
SvaraRaderaHehe, det blev OS :-)
RaderaHalloj, kul med en blogg från hemmatrakterna (nästan. Känner igen mig! Nu börjar nu mina barn bli stora men de ropar och vill en massa saker ändå, så ofta vänder man i dörren och när man ändå är inne igen så kanske man sätter på en disk eller en tvätt. Typiskt oss tjejer, gubben skulle aldrig sätta igång en tvätt när han "springer förbi".
SvaraRaderaKul att höra att ni försöker jobba tillsammans. Det gör vi med och allt går så mycket lättare när man är två som tänker.
Kram Lena i Sala
Oh ni har ett fantastiskt fin hus, ska bli roligt att följa din blogg.
RaderaJa du, jag valde OS så maken för skylla sig själv :-) Kram