Jag har hela mitt liv fått höra att jag är väldigt känslig och att jag har lätt till tårar. Jag är själv väldigt medveten att det är så, men dom senaste åren har det blivit bättre och jag har kunnat hålla tårarna tillbax.
Denna helg har varit tuff, jag har gråtit en massa och nu är jag helt slut. Ögonen gör ont och skallen håller på att sprängas, tog nyligen ett glas vin och det bara snurrade i skallen. Jag har fyra riktigt viktiga människor i mitt liv. Jag har dock många fler som jag älskar, men dessa fyra människor betyder allt för mig. Just nu är det så att två av dessa människor mår riktigt dåligt ena kanske värre än den andra. Jag ser hur båda två lider, och jag ser hur den ena personen håller på att bryta ihop helt och hållet. Fram till idag har jag bara varit tyst, inte lagt mig i. Men igår kväll brast det jag kunde inte stoppa mina tårar och då tog jag beslutet att jag inte vill må såhär, och minst av allt vill jag att dessa två personer ska må dåligt. Jag tog mig modet och pratade ut med dessa personer, jag berättade precis vad jag kände och hur jag mådde. Jag tror att personera förstod mig, och jag tror nånstans innerst inne att förr eller senare kommer det blir bra, eller iaf ok.
Jag vet att bloggen är okänd för mina bekanta, jag vet att dessa två personer inte kommer läsa detta. Men en av dessa personer gav mig ett löfte idag. Och jag kommer komma ihåg detta löfte, snälla gör mig bara inte besviken. Jag älskar ju dig, och jag vill att ni ska veta att vi kommer klara detta tillsammans. Ni är mina klippor.
/Kekonen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar