Jag är trött, trött i kroppen, trött i skallen trött överallt. Jag önska helgen aldrig hade tagit slut. Känner att skallen håller på svämma över av alla tankar, jag blir galen. Jag vill inte veta, jag vill inte lyssna jag vill inte bry mig men varför har man inget val ibland? Det känns så jäkla jobbigt när två personer som står mig så nära mår så dåligt. Jag vill bara att allt ska vara bra, jag vill att allt ska vara som vanligt. Eller vill jag det? Jag är så kluven, jag är så ledsen, jag är så förvirrad och nu är jag så liten. Om jag trodde på gud så skulle jag be honom att lösa alla problem nu på en gång.
/E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar