tisdag 15 januari 2013

...mina tankar

Hej

Blir lite glest mellan inläggen just nu, vi håller ju på att skola in vår lilla skatt på förskolan och det är där vi lägger vår energi just nu. När vi sedan kommer hem vill vi bara mysa och umgås innan det är dags för skattens sömn.

Tänkte att jag skulle dela med mig av några av de tankar som dykt upp under min första inskolningsdag och Frejas andra.



En trött skatt somnade i bilen på väg hemåt, hon märkte inte ens att jag lyfte ur henne ur bilen, bar in henne, klädde av henne och la henne på soffan.

Idag fick vi spendera fem timmar på förskolan. Vi dök upp strax innan nio och var hemma runt två. Vi kör så kallad tre dagars inskolning vilket innebär att vi är tillsammans med skatten på förskolan i tre dagar och den fjärde dagen lämnar vi henne själv kl 9 och om allt går bra hämtar vi henne kl 14. Så håller vi sedan på en bit in i nästa vecka, går det inte bra så blir det hela nästa vecka men som det ser ut för vår del kommer det bli rätt bekymmersfritt. 

Det är en häftig känsla att se hur sitt barn beter sig bland andra barn och hur pedagogerna arbetar. Jag har haft både positiva och negativa upplevelser idag och mina frågor har varit mycket troligt enligt pedagogerna allt för många. Jag har nojjat ihjäl mig kring det här med sömn, skatten ville inte sova med dem andra barnen idag, hon ville inte heller äta maten som bjöds (rotfruktsoppa till ett-åringar kan bara det diskuteras), men hon ville mer än gärna leka med alla de andra barnen. Hon spexar, dansar, sjunger och har fått smeknamnet Spexarn av pedagogerna. Jag nojjar också mycket kring det här med mat. Vi har varit väldigt noga med vad Freja får och inte får äta, och på förskolan är jag rädd att våra "regler" ska glömmas bort. Tex. så får barnen ketchup till korven vilket vi tycket är rätt onödigt, lika så kan det ätas glass, saft eller bulle om något barn fyller år, det förkommer också halvfabrikat (tex. köttbullar) vilket också känns sådär. Jag oroar mig också för att Freja ska vara kall och blöt när dem är ute och leker. Oh massa nojjor som säkert är helt onödiga. Nåja.. det återstår att se. Pedagogerna är i alla fall urgoa, lika så kidsen.

Nej, dags och spana in fruarna på trean.

/E

5 kommentarer:

  1. O min finaste dock M kramar

    SvaraRadera
  2. Jag var likadan när sonen började på dagis... och likadan nu när han fortsatte till förskolan... antar att man skall oroa sig och ifrågasätta saker å ting! :)

    SvaraRadera
  3. Kan förstå att du är orolig över en hel del saker. Jag har ju själv inte barn men kan sätta in mig i situationen. Dessutom har jag arbetat på en förskola i två år. På denna förskola var all mat halvfabrikat vilket jag tycker är under ALL kritik. Hur kan man ge sådant till små barn. Det var ju själv så att man kunde få smått ont i magen när man ätit av lunchen(är känslig för vissa ämne som finns i halvfabrikat)! På förskolan där jag arbetade var det förbjudet att bjuda på sötsaker. Vilket jag tycker är bra för det är ju inte alla barn som växer upp med att äta sådant hemma. Istället bjöds det på fruktsallad när någon fyllde år. Funkar lika bra!
    Alla förskolor kör ju inte med halvfabrikat. Finns förskolor som har egna kockar och gör all mat från grunden..
    Mvh Malin!!

    SvaraRadera
  4. Det kommer att gå bra. Det är alltid så i början (nu låter jag som en besserwissermamma så jag varnar i förväg :-) - jag är glad att min man tog inskolningen för annars hade Jag som du - bombat dem med frågor. På Es förskola är de duktiga med kylan - säger till när tjockare strumpor behövs eller annat så det känns tryggt. Nu har vi förmånen att den förskolan som är närmast oss gör egen mat som är så långt det går närodlad eller ekologisk/klimatsmart. Men det förekommer korv. Eftersom E aldrig fått det hemma så äter hon aldrig måltider med korv. Men hon får extra grönsaker, knäckis eller annat - har aldrig upplevt att hon är hungrig när hon kommer hem. Sen får hon även hemma ibland bulle eller glass under sommarens semestrar så attmdär kör jag mer på känsla - ;-) och ang sömnen - det kommer att bli toppen - även det. E hade svårt i början att somna i vagnen (de sover ute) medan andra barn bara la sig och somnade. Efter pappan försvann fr inskolningen så börjademäven E sova som andra barn :) de är för roliga de små liven. Men såklart man är orolig. De är ju våra viktigaste.

    SvaraRadera
  5. Tack för alla era kloka kommentarer. Kram

    SvaraRadera